Allt det här ulliga och fina har blåst bort i dag och det är nakna grenar nu.

Snöat har det i stort hela dagen och blåst kallt, snön har ju då flyttat sig i blåsten så jag vet inte hur mycket det kommit. Men det kommer för mycket in i vedboden eftersom det blåser in en del där.

Det var 10 grader kallt tio minuter över sex i morse.

Just nu är det 5,5 minusgrader, det snöar och blåser fortfarande. Usch!

Jag har inte haft tid att ta några bilder i dag, jag kör med en lutande rökbastu och hoppas på att den inte tippar omkull.

Jag har städat sovrummat i dag och lite lätt i det andra rummet, hallen och trappen.

Nu är det bara sängen som ska bäddas och sängkläderna in från vädringen för och hinna bli varma, i omvänd ordning så klart.   Sedan gör jag nog kväll känner jag.

Laila kom hit till elvakaffet idag och då bytte hon lösenord åt mig, igen.

Det är nog femtioelfte gången i ordningen, förbaskade skitstövlar som "kapar" mig stup i kvarten. Men nu är det så invecklat lösenord så jag hoppas på att det är svårt att knäcka.

Ja, så här har det minsann inte sett ut idag, men det blev kväll ändå.

Jag hinner tänka en hel del när jag städar och igår då kom jag att tänka på min första julstädning, när jag var 12 år.

Mamma låg på Umeå lasarett julveckan och juldagarna.

Anna Greta var bebis, född i början på september. Nils Gunnar var tre år och Gunnel två år. 

Det var jag och tre små barn och julen nalkades med fart. Mamma hade inte bett mig städa, det tog jag nog helt på mig själv, som jag visste att mamma brukat göra det till jul.

Pappa hade ju kommit hem från timmerkörningen i skogen för att se till oss barn. Men jag var ju mer eller mindre självgående och van att ta hand om mina småsyskon vid det laget.

Jag hade kommit till köket i min städning när helt plötsligt köksdörren öppnas och i kliver en "grannkäring", en som aldrig hade hälsat på hos oss förut. 

Och inte efter den här gången heller.

Hon smilade lite inställsamt med mig och sa till pappa: "Vad dukti litt´n jänte du ha som städa sä rektigt".

Jag la märke att pappa inte svarade henne på konstaterandet. Det tog jag som att han inte tyckte att jag var så duktig som hon sa, men han anade nog varför hon dök upp så där oförhappandes, för första och enda gången.

Jag har väl inte tänkt så mycket på att hon kom och vad hon sa, förrän igår, när jag för mitt inre såg henne sitta på en köksstol och följde mig med ögonen.

Och jag mindes hur trögt samtalet var mellan henne och pappa.

Hon kom ju för att höra vad mamma hade drabbats av när hon låg på lasarett och i jul, ingen hade skvallrat till henne. 

Hon kom aldrig nån mer gång till oss, hon fick ju inte veta nånting!

Dagens namn är: Daniel och Daniela, grattis till er!

Ha en fortsatt bra söndagkväll och tredje andventskväll, på återseende!